KULTUR OCH NÖJE Mat är minnen och minnen är mat. Mat är kärlek och kärlek är mat. Mat kan vara gemenskap men också ensamhet. Mat kan vara glädje men också djup ångest. Mat är så mycket. 

Marcel Proust skrev i sin bok “På spaning efter en tid som flytt” om hur barndomsminnen väcks till liv när han som vuxen av sin mor bjuds på en madeleinekaka och förflyttas tillbaka till tant Léonie och hennes kakor, blommande trädgårdar och människor han träffat.

Själv minns jag det där stora röda äpplet jag fick av min mamma en helt vanlig skoldag när jag var sju år och gick i första klass. Hur stort och tungt det kändes i min hand när jag såg henne åka iväg i sin gula lilla Fiat. Att jag å ena sidan ville äta upp det med en gång, å andra sidan spara det för att på något sätt ha kvar känslan av att mamma fortfarande var nära.

Och jag minns också när jag på dagis, som sex åring blev i tvingad risgrynsgröt. Hur jag satt kvar vid det där träbordet långt efter att mina kamrater ätit upp, lämnat bordet och var i full färd med att leka. Jag satt där och tittade på de vita klumparna som flöt runt i den ännu vitare mjölken. Allt kom upp i bilen på vägen hem, mamma skällde ut personalen och idag, fyrtio år senare, har jag fortfarande inte närmat mig en tallrik risgrynsgröt.

Mat – så mycket de där tre bokstäverna kan innebära.

“Det handlar om att bli människa, sa hon.

Hade vi inte varit det?

Vi var så klart människor som alla andra,

det vara bara det att vi inte riktigt visste vad det innebär.”

I Karolina Ramqvists roman flätas fyra generationers kvinnor samman. Sammanbundna inte bara av släktband utan framför allt av maten och sitt förhållande till denna. Det är dofter, smaker, långkok, hembakat och gemensamma måltider i ett osigt kök. Men det är också ensamma måltider med kalla pannkakor framför barnprogrammen på TV eller vid ett stort, vitt matsalsbord.

I centrum står den risgrynspudding som berättarjagets mormor lagar. En rätt som står som symbol för kärleken både från och till morföräldrarna. En risgrynspudding som när berättarjaget själv lagar den för att bjuda sin dotter på, är så full av förväntan;  “Risgrynspuddingen skulle säga henne allt jag inte kunde om dem och om var jag kom ifrån”. Men där insikten istället blir sorgen över att vissa saker aldrig går att återskapa.

Ramqvist har skapat en mycket stark berättelse som kryper nära och berör. Den djupdyker ner i Schwarzvaldtårta, kalops, torskrygg och mormors bullar. Det är dofter av smör, kryddor, hembakat och rostat bröd. Mat kan vara värme, trygghet och kärlek. Men det är också en berättelse om ensamhet – om en förlamande, skrämmande ensamhet som skapar otäcka vålnader på väggen när man är ett litet barn och äter kalla pannkakor framför TVn. Maten är den röda tråden genom hela berättelsen, men minst lika centralt är de relationer vi har i våra liv, och inte minst till oss själva.

 

Utgivningsdatum: 2022-03-09

Utgivare: Norstedts

Karolina Ramqvist debuterade 1997. Hon har givit ut flera romaner och bland annat tilldelats Per Olov Enquists pris för “en unik position i svensk samtidslitteratur”. Hennes bok Björnkvinnan (2019) uppmärksammades stort, även internationellt. Hon har också skrivit noveller, filmmanus, essäer och kritik, samt varit chefredaktör för tidskriften Arena och medarbetare i DN.

Författare

+ posts

Göteborgare med stort samhällsengagemang som också brinner för litteratur och skrivande. Arbetat länge inom civilsamhället både i Sverige och utomlands. Pluggar nu skrivande på heltid på Österlens Folkhögskola.