Midvinternattens köld är hård,
slantarna gnistra och glimma.
Alla jäktar längs Strövets gård,
långt in på kvällens timma.
Fogden vandrar sin tysta ban,
skulden syns svart över hus och gran.
Belånade upp över taken.
Även Tomten är naken. 

Står där så grå vid ytterdörr,
vet att vi är naiva.
Räknar, som många jular förr,
skuldernas höga driva.
Räknar fakturor, som just vet hur,
att dra kring själen sin dunkla mur.
Grubblar på hur vi kan låta,
-bli, att lösa dess gåta. 

 

 Original:
“Tomten” av Viktor Rydberg, 1881 

Författare

Bettan Mannby
+ posts